Hej. Den här bloggen är så gott som död. Den används inte längre. 
Mimmi Bergström 2010-2014 finns på den här bloggen, men nutida Mimmi Bergström har inget mer att skriva här. Jag jobbar och lever för mycket för att har tid för detta, men min blogg finns kvar likt ett fotoalbum för att jag ska minnas de här åren senare. Vem vet om jag kanske skriver något mer, det får vi se då. Jag har inte varit aktiv hr på månader, så varför ska jag ens låtsas om att den är igång haha? När varje inlägg jag skrivit börjar med "nu var det ett tag sen jag skrev...". 

 

Jag finns på Instagram (@dansabarfota) och twitter (@bbbergstrom), och facebook till viss del. 

 

Ha det. 

 

 

 

 

 

Nu var det fan tusen år sedan jag skrev här, och jag har gjort så mycket saker sen dess så det får bli ett hederligt bildinlägg denna gång. Enyoy. 

 

 

 

Nu sitter jag på mitt sovrumsgolv och är sentimental. Snart kommer min lilla etta fyllas med folk för sista gången, och jag ska snart flytta ut och flytta från Avesta. Snart ifrån Sverige. 
Jag är livrädd och så modig på samma gång, ledsen och glad över att jag ska flytta. I två år har jag bott i Avesta och dessa två år har varit bland de svåraste och bästa åren i mitt liv. Jag har fått vänner för livet här, men också lärt mig en bit på vägen av vilka männsikor man ska lita på. Jag har fått mitt hjärta krossat fler gånger, men har klarat mig med hjälp av mina goda vänner. Vi har gjort så mycket ihop, upplevt så mycket, levt så mycket. 

 

Jag har haft lite svårt att förstå att jag ska flytta, men det är nu när jag sitter på min balkong och ser ut över lilla Avesta som jag faktiskt inser att den här eran snart är slut. Jag kommer aldrig mer ta en "mitt-i-natten-jag-är-så-jävla-ensam"-cigg på balkongen, jag kommer aldrig mer ha störda efterfester och jag kommer aldrig mer ha vanligt häng på mitt golv lyssnandes på vinylskivor. Det känns lite sorgligt. 
Men det är dock mycket som jag kommer slippa. Jag kommer slippa gå runt på samma gator och jag kommer möta nya människor som kommer ge mig nya perspektiv på livet. Men en sak är säker; jag kommer aldrig hitta såna vänner som jag hittat här. 

 

Jag har kämpat, brottats, skrattat, älskat och haft en så sjukt betydande tid här under de här två åren. Låten jag har klippt in i detta inlägg är en låt som jag skulle lyssna på när jag var redo, när jag var klar. Därför lägger jag upp den här. Texten är fantastisk.
Om en halvtimme börjar festen och ikväll kommer jag festa som aldrig förr (eller aldrig mer*, beror på hur pessimistisk man vill vara - jag föredrar att inte vara det) med mina vänner från olika håll. 
Jag ska ha det så jävla bäst ikväll. En sista gång i min lägenhet.

 

Ni som läser detta (eloge till er förövrigt) kanske tycker att jag är lite VÄL dramatisk nu. Grejen är dock att detta var mer än en lägenhet för mig. Jag har flyttat mycket och har därför aldrig känt att jag har haft ett riktigt hem, men denna lägenhet ser jag som mitt hem. Mitt egna. 
If these walls could talk, I'd probably be in trouble hahaha. 

 

Nej men. Nog med det sentimentala. Nog med snyftbeskrivningar om hur mycket jag kommer sakna allt detta. Nu ska jag festa. Kommer bli skitfull och vara skitkul. Ha det bra.