Jag klippte lite inatt och fick ett nytt linne, woho.

Jag var så nervös som man borde vara inför första skldagen på en annan skola, i ett annat län. Jag kommer ihåg att mitt hår var nyklippt^ och jag hatade det för färgen skiftade i lila (enligt mig) och ja. Inget stämde.

Jag kommer ihåg att jag och Agnes som små nervösa fågelungar satte oss på bussen. Kommer ihåg att det satte sig en extremt fet gubbe bakom mig och som tydligen var så andfådd av den lilla promemanden från bussdörren till sätet så han satt och andades mig rakt i örat, EXTREMT ONAJS.

Det klev på lite folk vi kände i Norberg och sen så var vi några fler tappade fågelungar.

Fint.

-

Sen satt man där i bildsalen med sin nya klass där man inte kände en jävel. Jag hade dock Eirin (Som jag kommer ihåg var extremt missnöjd med klassen, "NOLL HUMOR FÖRFAN!" haha) och Gustav som jag började prata med på bussen. Kändes konstigt, första skoldagen. Och ännu konstigare nu, efter men termin. Jag trodde liksom aldrig att jag tillexempel skulle stå och baka pepparkakor med två brudar från bild, jag trodde aldrig att jag skulle bli tillsammans med pojken från bussen och jag trodde aldrig att Avesta var som det verkar vara.

Min svarta från H&M funkar till allt. Det är bara så. Lite kort men det är inget som ett par shorts eller strumpisar fixar. Är inte såmycket at klänningtypen, men aja. Kanske ha klänning idag bara för det?

Kängor.

Att sitta på tågbron och dingla med benen.

Nyfärgat hår.

Pojkar med sotarmössor och lockigt hår i nacken.

Att dansa utan beskymmer.

Ligga sked.

Mat klockan 01.23.

Second hand-fynd.

När man känner svetten rinna när man tränar hårt.

När man skrattar så mycket att inget ljud kommer ut och men bara ser retared ut.

BILLYTILLY är såjävla snygg så jag tror jag dör. Även om jag inte har den där extrema rockstilen så vill jag bara dö i hennes garderob och sno med mig alla gobitar jag kan hitta. Insprireras av henne och blandar det med EBBA ZINGMARK (hittade ingen bra bild) och så får man den stilen jag vill ha och försöker ha ,eller ja, försöker och försöker, jag klär mig i det jag trivs med och det blir någon sådant här. Men fan va snygg hon är.

Jag åkte dit med Malin och Estelle för att vara där en vecka, eller rättare sagt den varmaste veckan på Gotland.

Vi bodde hos Estelles morfar och det var grymt mysigt.

Jag kommer ihåg att vi tältade.

Vi dansade på stranden och sen nakenbadade helt spontant efter.

Jag kommer ihåg att vi gick runt och svettades på Visbys gator. Vi sjöng kareoke och gjorde bort oss totalt. Vi såg även VM-finalen i fotboll på en stor innegård, sittande på kullersten framför en stor projektorskärm med minst 70 andra. Jag hade inte tur med kärleken vid detta tillfälle men de fick mig på bättre humör direkt. Vi stekte som fan på stranden och såklart brände jag mig. Jag kommer ihåg att vi lekte engelsmän på stranden och lurade faktikst en familj haha, men det fuckade upp sig när Malin tappade bort sitt halsband i sanden och stod och skrek svordommar på svenska. Jag kommer ihåg att senare samma kväll så stod 6 tjejer i åldern 14 till 50 med leksaksspadar och silar på stranden och letade efter halsbandet. Det återfanns aldrig.

-

Jag kommer ihåg hur jävla kul vi hade, vi tre. Det tråkiga i det här är att det är inte "vi tre" längre. Jag vet inte vad som hände. Jag har gjort massr avroliga resor med folk, men jag valde den här för att det verkligen känns så sorgligt länge sen. Det är grymt synd för jag saknar den där veckan på Gotland ibland, och jag saknar oss tre.

Och jag saknar crepen på Visby.

Men liksom, jag vet inte. Om man skulle göra om en awesome grej, då är det väl inte lika awesome?

De flesta grejer som verkligen var helt underbara kommer inte tillbaka, honestly det funkar inte så. Det är synd, för det finns saker jag gjort som verkligen bara händer en gång som jag vill göra om. Vissa saker är sånt som jag KAN göra igen (Som att vara ute hela natten och bara leva, att göra något helt crazy, se ett awesome band och så vidare) men inte med samma personer och då är det ju inte samma sak. För det är ju inte bara själva saken i sig som är det man vill göra om, personerna man gjorde det med är minst lika viktiga.