Jag var så nervös som man borde vara inför första skldagen på en annan skola, i ett annat län. Jag kommer ihåg att mitt hår var nyklippt^ och jag hatade det för färgen skiftade i lila (enligt mig) och ja. Inget stämde.

Jag kommer ihåg att jag och Agnes som små nervösa fågelungar satte oss på bussen. Kommer ihåg att det satte sig en extremt fet gubbe bakom mig och som tydligen var så andfådd av den lilla promemanden från bussdörren till sätet så han satt och andades mig rakt i örat, EXTREMT ONAJS.

Det klev på lite folk vi kände i Norberg och sen så var vi några fler tappade fågelungar.

Fint.

-

Sen satt man där i bildsalen med sin nya klass där man inte kände en jävel. Jag hade dock Eirin (Som jag kommer ihåg var extremt missnöjd med klassen, "NOLL HUMOR FÖRFAN!" haha) och Gustav som jag började prata med på bussen. Kändes konstigt, första skoldagen. Och ännu konstigare nu, efter men termin. Jag trodde liksom aldrig att jag tillexempel skulle stå och baka pepparkakor med två brudar från bild, jag trodde aldrig att jag skulle bli tillsammans med pojken från bussen och jag trodde aldrig att Avesta var som det verkar vara.