Haha fan vad sur jag var igår. Lite så kan det vara. 

Sitter just nu och dricker periskojuice och hoppas att allt detta jävla plugg om utvecklingspsykologi och medeltida riddare ska vara till någon nytta i framtiden. Tvivlar. 

 

Kollade igenom min insta igår. Hade tydligen bilder från förra vintern, ungefär exakt ett år sedan. Tänk, att det gått ett helt år fast det bara känns som allt bara flyger förbi. Snart ett år sedan jag började vara här i Avesta på riktigt och började umgås med mina nu idag närmaste vänner, när jag träffade personer som förändrat mitt liv och hela livet bara ändrades. Och det är ett helt år sedan allt det startade. Fan vad tiden bara går. 

 

Och det är just i dessa tankar då jag känner att man måste göra något mer med sitt liv. Snart kommer man ju sitta där och vara lika gammal som gatan utanför porten och då är det försent. 

Just därför känner jag inte fram emot att sitta i mitt kök med fula tapeter och plugga utvecklingspsykologi, när hela livet bara går där ute. 

 

Helt enkelt så gillar jag inte utvecklingspsykologi. Det var det som detta inlägg egentligen skulle handla om. Sicken skrivare jag är. 

 

Nämen, chokladbollar.