Idag har jag inte gjort mycket alls. Stekt i solan på verandan, sovit i utesoffan (Mimmi kör på uteliggarstilen), spelat yatzy, delat ut reklam med Sofie. Annars så har jeg mest längtat efter något att göra, komma ut.
Undrar vad det beror på, för jag har verkligen inte suttit inspärrad det här lovet. Jag har knappt varit hemma, bara sovit under nätterna ungefär. Aja, mina föräldrar klagar inte.

Imorgon är det sista dagen på lovet, och dagen efter det vill jag inte ens tänka på. Jag är inte redo för att ställa mig där, inte ett dugg. Vill och vill inte. Jobbigt. Gissa vad som kan beskriva detta? JO ALLA MEDMÄNNISKOR: Melankoli. Hatkärlek till det ordet. Melankoli till melankoli.

Grattis till världens bästa farmor som skulle blivit 90 år idag, hoppas du har en fin födelsedag där uppe.♥