Berg-och-dalbanig som vanligt. Är mest arg och spänd just nu. Vill resa bort någonstans, där jag känner ingen och ingen känner mig. Liksom bara försvinna för ett tag, bli lite accepterad och bättre bemött. 

Är bara så frustrerad. Men samtidigt är jag på topp, glad, skrattar. Känner pirret i magen inför musikalen, inför våren, inför det liv som kommer sen. Känner att jag fan är stark och att jag har underbara människor runtom mig. 

Är någon form av lycklig. 

 

Men så får vagnen fart och neråt går det. Sen upp igen. Sen är det raksträcka. Sen vet man inte vad som kommer hända. 

 

Jag har fan ingen aning om vad jag gör.

 

"LIVET".