Ni vet när man är tankspridd, jävligt förbannad och vill bara skrika ut alla känslor rakt i ansiktet på hela mänskligheten? När man liksom inte kan vara still för man är så förbannad och ledsen, det behöver liksom inte ha hänt något speciellt just den dagen utan det bara kommer upp? När man verkligen vill bara säga exakt vad man tycker så all ilska kan försvinna?  

Och när man samtidigt känner denna starka lust till att säga allt som rör sig i huvudet, så tar det bara emot när man sätter sig här och skriver? 

Så känner jag idag. Kommer aldrig få ur mig det här. Inte på en värdelös blogg som är full med så mycket skit. 

Därför säger jag bara "LIVET" och håller käften. Lite så jag rullar. 

 

Nu ska jag fan hata lite mer och göra chokladbollar för att lite gott måste ju fan livet ha att komma med.