DET KOMMER SOM EN BLIXT

Ledsen tjej som nyss skrev sitt första gråtinlägg i hennes bloggs historia OCH så fuckade blogg.se upp och raderade allt. 
Kan kort sagt förklara inlägget:
Jag hatar mina knän som gör ont och förstör mitt liv (brutalt men sant) och jag tycker det är helt okej att gråta ut om detta för det är min jävla blogg och det är annars aldrig synd om mig. Det tycka jag faktiskt, finns de som har det värre. Men just nu är jag så jävla trött på det här. Vill kunna träna och göra det jag älskar och är menad för utan att vara rädd för smärta och att bli fånge i min egna kropp. Vill inte sitta fast på verandan med farsgubben och inte kunna göra någonting för jag vet hur hemskt jobbigt det livet är. 
Jag hatar att ha ont, men det jag hatar mest av allt är ingen vet vad det är för fel. Ännu värre är att det finns de som inte tror att jag har ont för att jag nästan aldrig klagar. För jag hatar att vara till besvär. Jag hatar smärta.
-
SÅ. Är nu efter två års tid en blogg-whinare. GRATTIS! Pris till mig.
Avslutar detta "jag hatar mina knän"-inlägg med att säga att jag ser fram emot en heldag i Stockholm imorgon, underbart (på riktigt). Godnatt.

Kommentarer

Design by: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0