Ni vet när man har såna där dagar när man inte orkar. Man orkar inget alls, man vill bara begrava sig under täcket och endast komma fram när syret tar slut. Såna dagar när allt undansorterat kommer ut och man sitter där som ett depprimerat fanskap som inte vill göra något - Och definitivt inte prata. En sån dag har jag idag. 

Nu när sommaren börjar ta slut och man inser att man snart ska tillbaka till skolan så blir det väldigt överväldigande för mig. Man undrar hur det ska bli, om förändringar kommer att ske, om man ska orka och om man lyckas se till att ens betyg inte sjunker mer. Dagar som dessa så får jag en jättenegativ syn på framtiden. Jag får i och för sig en negativ syn på nästan allt en sån här dag. Det jag ska försöka komma till nu i detta inlägg är att dessa dagar börjar komma tätare och tätare, händelser blir mer och mer påverkande. Så jag säger såhär: Jag behöver lite mer tid för att klarna ut kriget mot mig själv. SÅ vi får helt enkelt se när jag kommer tillbaka hit (oj stackars ni 30 läsare... Haha.) och skriver igen. Kan vara om några dagar, om en vecka, när skolan börjat eller redan imorgon.

Vi får se helt enkelt. Hörs när vi hörs.